Grodor är blöta och hala – men ganska häftiga ändå. Visste du att grodan kan hoppa flera meter i ett enda skutt? Och att de föds helt utan armar och ben? Snacka om att ta stora hopp i livet!

I Sverige finns det åtta olika sorters grodor. De två vanligaste kallas åkergroda och vanlig groda (såklart!). Grodor trivs bäst där det är fuktigt – vid sjöar, träsk och dammar.

Grodan är inte ensam om att vara en hoppmästare. Även ekorrar, harar, loppor, och möss kommer långt med ett enda hopp. Jämfört med smådjuren är vi människor faktiskt inte så bra på att hoppa. På våra stockar kan du jämföra hur långt de här djuren kan hoppa:

• Mus: 40 cm (svart markering)
• Gräshoppa: 75 cm (gul markering)
• Ekorre: 1,8 meter (röd markering)
• Groda: 2 meter (grön markering)
• Hare: 5 meter (brun markering)

Vill du lära dig mer om grodor? Prova några av våra boktips!

• Lätta fakta om grodor av Anna Milbourne. En lättläst faktabok med mycket bilder. Finns att låna på biblioteket.
• Faktatext: Sveriges Groddjur, hos Naturskyddsföreningen. Allt det viktiga på samma ställe. Länk här.
• Groda på URplay. Se hur grodan går från yngel till groda och hör varför grodor är viktiga. Länk här.

Har du fler grodtips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Växter behöver hjälp att flytta pollen från en blomma till en annan. Som tur är så är bin och humlor experter på just det. Man brukar till och med säga att de har pollenbyxor!

Bin och humlor hör till samma familj, humlan är nämligen en sorts bi. Både humlor och bin är randiga i svart och gult, men humlan är rundare och extra fluffig. Det finns nästan 270 arter av bin – alla med små skillnader i färg och form. Det är en riktig utmaning att se vem som är vem!

Bin och humlor samlar pollen från blommor – det är bra både för dem och för blommorna! Pollen fastnar i deras päls och på deras ben som små pollenbyxor och tas med hem till boet som mat till larverna. Det behövs massor av pollen för en enda larv, så bina har fullt upp hela dagen!

Vill du lära dig mer om bin? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 fjärilar och flygfän av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Här kan du till exempel se sillnaden mellan olika bin och humlor! Finns att låna på biblioteket.

• Upptäck Naturen: Insekter av Emma Jansson. En pekbok om insekter för de minsta. Finns att låna på biblioteket.

Har du fler bi och humletips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Snäckor kallas ofta för sniglar, men det är faktiskt inte samma sak. Sniglar är små, slemmiga och helt utan skal. Snäckor däremot – de har skal och har med sig sitt hem vart de än går.

Att ha sitt skal med sig överallt är riktigt praktiskt. Då kan snäckan enkelt gömma sig om den bli rädd, och vänta på att faran är över. Dessutom är det ju skönt att ha hemmet med sig – man behöver inte ha bråttom hem utan kan ta det riktigt lugnt. Visste du att de flesta snäckor tar det så lugnt att de stannar inom samma område hela sitt liv?

Två av våra vanligaste snäckor är trädgårdssnäckan och parksnäckan. De bor gärna i trädgårdar där de äter gamla blad, ogräs och vissna växter – som små städare med hus på ryggen. Den största snäckan i Sverige är vinbergssnäckan. Den är ljus, stor och kan bli upp till 30 år gammal!

Både sniglar och snäckor har känselspröt: två som de ser med (ögon) och två som de använder för att lukta (näsor). Men de andas olika: sniglar har små andningshål på kroppen – de ser ut som extra ögon! Snäckan har inga såna andningshål. Istället andas den genom sitt skal. Häftigt va?

Vill du lära dig mer om snäckor? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 sniglar, kryp och kräldjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Lär dig till exempel skillnaden mellan olika snäckor och sniglar! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler snäcktips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Tyst, smidig och snabb – ormen är naturens egen ninja! Den solar gärna på stenar och försvinner snabbt om du kommer för nära.

Vi har tre ormar i Sverige – och så kopparödlan, som ser ut som en orm men är en ödla. Den enda giftiga ormen är huggormen – får du ett bett av den behöver du ta dig till ett sjukhus. Men de andra är helt ofarliga för oss. För grodor, möss och andra smådjur är alla ormar riktigt farliga!

Här kan du känna igen våra ormar:

Huggorm: Grå, svart eller brun med zick-zack mönster på ryggen. Har gifttänder – akta dig!

Snok: Gråsvart med gula fläckar i nacken och ett snällt ansikte. Gillar att ta en simtur!

Hasselsnok: Brun med fläckar eller ränder. Så blyg att den nästan aldrig syns.

Kopparödla: Gyllenbrun. Ser ut som en orm, men luras! Det är en ödla utan ben!

Ormar är växelvarma, det betyder att deras kroppstemperatur följer luftens temperatur. Därför gillar de att sola och ligger gärna på en varm sten eller ute på gatan i sommarsolen. Men om du kommer nära? Då slingrar de snabbt iväg och gömmer sig! Snoken kan till och med spela död för att undvika fara. Alla ormar är fridlysta – så låt dem vara i fred och njuta av solen.

Vill du lära dig mer om ormar? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 sniglar, kryp och kräldjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Finns att låna på biblioteket.

• Skansens infosida om huggormar. Här finns det massor att lära sig om just huggormar! Klicka här för att läsa mer. 

Har du fler ormtips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Många tycker spindlar är lite läskiga – men de är också väldigt häftiga. De kan spinna nät, hoppa, och har åtta ögon som ser helt olika saker!

Vill du lära dig mer om spindlar? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 myror och andra småkryp av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler spindeltips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Den kanske bara ser liten och slemmig ut – men daggmasken gör ett superjobb under jorden! De är riktiga hjältar som hjälper naturen varje dag, utan att vi ens märker det.

Visste du att det finns runt 20 olika sorters daggmaskar i Sverige? Det är många! Tillsammans gör det ett jättejobb för miljön. Daggmaskar äter gamla växtdelar i marken och bajsar ut ny, näringsrik jord. Deras gångar hjälper vatten att rinna undan och syre att nå ner i marken. Smart, eller hur?

För jordens skull är det toppen att det finns så många daggmaskar. På en yta som den här skylten kan det bo upp till 3 maskar – det motsvarar 700 maskar på en fotbollsplan!

Daggmaskar finns i alla möjliga storlekar – och vissa kan bli upp till 25 centimeter långa! Även fast det inte syns så tydligt har masken en fram- och bakände. Framsidan är lite mörkare och har ett band – som ett halsband. Bakdelen är lite plattare. Nästa gång du ser en mask – kan du lista ut vilket som är vilket?

När det regnar kryper maskarna upp ur jorden. Men inte för att de är rädda för att drunkna – de har inga lungor och andas istället genom huden. En gissning är att regnet förvandlar marken till en fuktig motorväg – perfekt för en mask på äventyr! Som tur är stannar många kvar under jorden för annars hade det blivit maskkaos!

Vill du lära dig mer om maskar? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 sniglar, kryp och andra smådjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler masktips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Vem rullar ihop sig till en taggboll, smyger runt på natten och älskar mask till middag? Det är förstås igelkotten! Den är också en riktig mästare på att gömma sig bland löv och kvistar.

Igelkotten är lätt att känna igen – tack vare alla sina taggar. En igelkott har runt 6 000 taggar som sitter över hela kroppen! Varje tagg är ca 2-3 cm lång. Bara igelkottens ansikte, mage och ben har vanlig mjuk päls. Resten av kroppen är täckt av taggar.

Taggarna är inte bara snygga – de är också igelkottens bästa skydd. Om den blir rädd rullar den ihop sig till en boll av taggar. Då är det ingen som vågar bita den! När faran är över kan igelkotten rulla ut sig och fortsätta som vanligt.

När igelkotten inte är ute och letar mat ligger den och sover i lövhögar, bland kvistar och  under buskar. Då får vi vara försiktiga och inte störa dem – eller elda upp deras hus vid valborg.

Igelkottar är aktiva vid skymning (när solen går ner) och på natten. Då ger de sig ut och letar saker att äta. Igelkottar äter det mesta smått: insekter, daggmaskar, skalbaggar sniglar, larver, små grodor, ödlor, svamp, bär och till och med små möss.

Vi människor är det farligaste för igelkotten, med våra bilar som kan köra på dem, och våra robotgräsklippare med vassa knivar. Därför måste vi kolla oss omkring när vi ska ut med bilen på kvällen, och bara köra gräsklipparen på dagen när igelkotten ligger hemma och sover.

Vill du lära dig mer om igelkottar? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 däggdjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av djur! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler igelkottstips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Vill du lära dig mer om möss? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 däggdjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor avdjur! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler mustips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!

Myror är kända för att vara starka – och det är inte konstigt! Om myran var lika stor som en kanin skulle den kunna bära iväg vårt stora barr utan problem.

Visste du att det finns tiotusentals olika små kryp i Sverige? Och att det finns hela 80 olika myrarter bara här? Det är många!

Vill du lära dig mer om myror? Prova några av våra boktips!

• Känn igen 25 sniglar, kryp och andra smådjur av Björn Bergenholtz. Lagom mycket text och tydliga bilder om massor av småkryp! Finns att låna på biblioteket.

Har du fler myrtips? Dela gärna med dig till oss så vi kan fylla på listan!