Svensk lantras Häst

Det finns två hästraser som räknas som Svensk lantras och bevaras i genbank. Det är Gotlandsruss och Nordsvensk.

Gotlandsrusset

Även om russet är en liten häst, sett till mankhöjden, är det en stark och viktbärande ponny. Kan mycket väl ridas av vuxna, som inte är allt för tunga. Detta är till fördel då de kan utbildas av erfarna ryttare för att tävlas av barn. I bruks och skogsarbete har russet sin givna plats. Russet kan hjälpa oss med många sysslor på gården, som att köra ut vatten och foder till hagarna, dra fram ved från skogen, harva ridbanan och mycket annat som kräver en lugn och stark liten häst, som dessutom är billig i drift.

Vill man tävla finns tävlingar i alla discipliner, där russ kan hävda sig väl. Inom ridsportens grenar (hoppning, dressyr och fälttävlan) krävs tyvärr att ryttaren är under 13 år, om russet är B-ponny. Inom övriga grenar är det fritt fram för vuxna russryttare.

Den vanligaste tävlingsgrenen för russen är dock ponnytravet. Det finns nog inte någon häst i den storleken, som kan trava så fort som russen. Ponnytravet engagerar många ungdomar, som senare blir aktiva inom travsporten. Vissa russ är lämpligare än andra för trav, men de flesta russ kan tränas upp till goda ponnytravare. Att vara en god travare innebär inte att de inte kan prestera även inom andra områden.

Förutom sin stora användbarhet är russet även en mycket sund och frisk häst, som inte så ofta är sjuk eller skadad. Det är också vanligt att russen blir mycket gamla och är aktiva hela livet.

Vi skall heller inte glömma att Det Svenska Gotlandsrusset är en av Europas äldsta hästraser, och Sveriges enda inhemska ponnyras, som använts av människan sedan mer än 6000 år. Alltså en ras att vara stolt över, oavsett om man har ett eget russ eller ej.

Gotlandsruss finns på Eolshälls 4H-gård, Färsna 4H-gård och Stättareds 4H-gård.

Nordsvensk häst

Den nordsvenska hästen är en häst som kan användas för körning, hoppning, dressyr, fälttävlan och westernritt. Med sitt goda terrängsinne tar nordsvensken sig fram överallt och passar bra för turridning och uteritter. Nordsvensken är en medelstor kallblodshäst som tillsammans med gotlandsrusset är Sveriges enda inhemska hästraser. Rasen användes länge inom skogs- och jordbruket och inom militären. För att tillgodose deras krav korsades nordsvensken under1800-talet med andra raser. Det gjorde att den gamla lantrashästen riskerade att försvinna och i slutet av 1800-talet startade avelsarbetet för att försöka stoppa korsningarna. När industrialiseringen bredde ut sig sjönk dock efterfrågan på hästar kraftigt.
Nordsvensken har ett mycket gott lynne och lämpar sig väl som ridskolehäst och till handikappridning.
Dagens nordsvenska häst kan följas bakåt genom historien till en svensk eller möjligen skandinavisk lantras. Utseendet och framförallt storleken skilde ganska mycket beroende på var i landet hästen levde.

Vikt: 500 – 700 kg
Mankhöjd: hingst 157 cm, sto 153 cm
Nordsvensken är ganska muskulös och lite grov i kroppen.

Färgen på nordsvensk häst kan vara brun, mörkbrun, svart, gulbrun, isabell (ljust gul), svartgul och avblekbar skimmel.

Nordsvensk häst finns på Växjö 4H-gård och Stättareds 4H-gård.