Våra djur

På Växjö 4H-gård har vi både hästar, får, getter, grisar, kaniner, ankor och höns. Vet du om att du kan bli fadder till ditt favoritdjur? Anmäl ditt intresse här.

4H verkar för att bevara de svenska lantraserna. Många av djuren på Växjö 4H-gård hör till dem, läs mer här.

Klicka på bilderna för mer information om de olika djur.

Lantraser

En av 4H-gårdarnas uppgifter är att hjälpa till att bevara de svenska lantraserna. På 4H i Växjö tycker vi att det känns viktigt! Här värnar vi om fem olika lantraser och bidrar till deras genbanker.

En lantras är ett husdjur som utvecklats och anpassat sig på en begränsad plats under många generationer. Lantraserna täckte den forna tidens behov då det ofta var viktigare att djuren klarade sig på lite mat än att de till exempel gav mycket mjölk. I lantraserna som inte genomgått förändring till det moderna samhället där pengarna styr lever de gamla egenskaperna kvar – mer ruvning, mindre i maten, goda mödrar, lätta förlossningar m.m.

När vi gick från självhushållning till ett industrialiserat jordbruk blev lantraserna utrotningshotade. De äldre husdjursraserna var inte tillräckligt effektiva i det storskaliga och produktionsinriktade jordbruket. Först i slutet på 1900-talet insåg man lantrasernas betydelse för till exempel den biologiska mångfalden och bevarandearbetet av våra lantraser tog fart. Flera svenska lantraser hade då helt försvunnit.

På 4H i Växjö har vi följande lantraser:

Göingeget

En rest av den gamla sydsvenska getpopulationen som återfanns i Göingebygden i norra Skåne. Dessa getter var förr vanliga i hela sydsveriges skogsbygd.

Gutefår

I motsats till andra fårraser, som måste klippas, släpper ullen av sig själv på gutefåren. Gutefåren är tåliga och väl anpassade att vistas utomhus hela året så länge de har tillgång till vind- och regnskydd. Gutefåret härstammar från det gotländska utegångsfåret.

Värmlandsfår

Värmlandsfår har sin härstamning från Klarälven i norra Värmland. Värmlandsfåren har en god flockkänsla och de blir ofta mycket trevliga och tama. De är duktiga betesdjur och äter gärna sly.

Ölandshöns

Ölandshönsen räddades under 1990-talet från en gård mitt på Öland. Det fanns bara 6 stycken kvar, de sista av sitt slag. Sedan dess har arbetet inom Svenska Lanthönsklubben lett till att det finns omkring 600 individer av rasen. Den är fortfarande en av Sveriges mest hotade stora lanthönsraser.

Mellerudskanin

Mellerudskanin är en svensk lantras som bevaras bland annat här på Växjö 4H-gård. De är snälla och lugna och finns bara i svartvitbrokig färg eller albino. När man runt sekelskiftet började avla fram nya kaninraser med inriktning på kött, päls, skinn eller färg försvann nästan lantraserna helt men hos Edith Johansson i Melleruds kommun fanns en besättning lantraskaniner kvar som fick namnet Mellerudskanin.

Gotlandskanin

I början av 1900-talet fanns nästan inga individer av den ursprungliga svenska lantraskaninen kvar, då utvecklingen var inriktad på utländska kaninraser. Under 1970-talet uppmärksammades flera individer som hade överlevt på Gotland och med denna stomme påbörjades fortsatt avel.

Gotlandsruss

Gotlandsrusset är Sveriges äldsta häst och den enda inhemska svenska ponnyrasen. Så länge man känner till har russet levt i ett vilt eller halvvilt tillstånd i skogarna på Gotland. Än idag lever en flock med halvvilda gotlandsruss i ett reservat på Lojsta hed.