Orusthöna
Vikt: tupp 1,5 – 2 kg, höna 1 – 1,5 kg
Orusthönan är en liten höna. Fjäderdräkten är oregelbundet svart- och vitspräcklig. Inslag av vilt- eller guldfärg kan ibland ses i tupparnas halsfjädrar. Både tupp och hönor är pigga till humöret. Tupparna är ganska aggressiva jämfört med större raser och slåss ofta inbördes.
Orusthönan fanns, som namnet antyder, främst på Orust och Tjörn. Där levde de i fiskarsamhällena och fick äta det som fanns, vilket ofta innebar fiskrens. Redan på 1910-talet samlades en flock av små lantrashöns, som då var vanliga på Orust, ihop. De salufördes på 1950-talet som orusthöns, men det var först 30 år senare som man fick upp ögonen för rasens kulturella och genetiska värde.
Orusthöns är duktiga värpare och kan lägga över 150 ägg per säsong. Ett ägg väger mellan 45 – 50 gram.
Omkring 1840 började man importera höns och många inkorsningar av främmande raser skedde bland lantrashönsen. Orusthönan tycks dock ha klarat sig helt utan sådana inkorsningar. Däremot påverkade avvecklandet av de små jordbruken rasen och antalet djur minskade kraftigt.
I början av 1800-talet fanns olika slags lanthöns spridda över hela Sverige och de varierade mycket i färg, form och storlek. Just orusthönsen återfanns, som namnet antyder, främst på Orust och Tjörn.
Bohuslän-dals svarthöna
Vikt: tupp 2 kg, höna 1,5 kg
Med sitt svarta utseende skiljer sig bohuslän-dals svarthöna markant från andra höns. Den vackra svarta färgen syns på såväl fjädrar som ben, näbb och hud. Till och med köttet är mörkt. Färgen på kammen och haklappen är svart eller svartröda och i enstaka fall röda.
Det finns beskrivet hur sjömän under 1600-talet tog med sig en grupp svarta höns från Afrika. Kanske stammar dagens svarthöns från dem. Under mitten av 1800-talet spred sig rasen till gränstrakterna av Bohuslän, Dalsland och Norge. Rasen blev snabbt väldigt populär eftersom den anpassade sig väl till vårt klimat.
Ett svarthönsägg väger 45 – 50 gram och hönan lägger runt 150 ägg om året. Rasen är goda ruvare med stark moderskänsla.
Som många andra hönsfåglar tillbringar bohuslän-dals svarthöns gärna nätterna uppflugna i träden där de går säkra för rovdjur.
De höns som ligger till grund för dagens besättning köptes 1958 från två bröder i Bullarebygd. Deras svarta höns hade kommit med modern som brudgåva från Norge omkring sekelskiftet.
Gammalsvensk dvärghöna
Vikt: höna 0,5 – 0,8 kg, tupp 0,6 – 1 kg
Även om de bara väger ungefär 30 gram så är dvärghönans ägg procentuellt sätt större än andra hönors ägg. Efter 21 dagar kläcks kycklingarna. De första två veckorna ser kycklingarna ut som små banditer med en karaktäristisk svart markering runt ögonen.
På 1860-talet infördes vildfärgade tama bankivahöns via ostindiska kompaniet. Gammalsvensk dvärghöna härstammar troligen från dessa. Den minst förädlade delen av rasen bevaras under namnet gammalsvensk dvärghöna. Utseendemässigt har rasen inte ändrat sig särskilt mycket genom åren utan påminner mycket om de beskrivningar som finns nedtecknade sedan 1800-talet.
Rasen har alla lanthönsens goda egenskaper; de är duktiga fodersökare, livliga, härdiga och är goda ruvare. Dessutom är en utmärkande egenskap rasens resistens mot inavel.
Som så många andra lantraser riskerade även den gammalsvenska dvärghönan att dö ut i konkurrensen från modernare hönsraser. Efter ett aktivt sökande hittades en liten grupp i Vimmerby. Den gruppen utgör grunden till dagens höns.
Fjäderdräkten hos gammalsvensk dvärghöna är viltfärgad. Viltfärgad innebär att rasen har kvar sina ursprungliga färger. Öronskivorna är röda med mer eller mindre vitt inslag. Kroppen är kort och kraftig med en reslig hållning och benen glatta.
