Mot Taiwan- här började resan för EllaLi

 

 

Resized_20181115_095037

EllaLi Jennersjö heter jag och jag har sedan länge varit aktiv inom 4H, och speciellt på Kallhälls 4H-gård i Stockholm. Jag har alltid haft ett stort engagemang för miljö- och rättvisefrågor, något som säkert fötts av att volontära inom 4H, på en gård dit folk kommer med väldigt olika erfarenheter och bakgrunder. Alldeles snart ska jag bege mig ut på ett äventyr genom att åka till Taiwan som IFYE. Jag kommer att uppdatera er om resan men jag skulle vilja börja med att berätta mer om vem jag är och vad jag fått uppleva både direkt och indirekt tack vare 4H.

4H har snart tagit mig jorden runt, låtit mig fördjupa min förståelse för omvärlden, öka mitt intresse för hållbarhets- och rättvisefrågor, samt gett mig många nya vänner världen över. Jag har varit till Tunisien och Polen som juniorledare och till Belgien med EFCF och nu väntar Taiwan. Men för att berätta min historia ska vi spola tillbaka bandet lite, och faktiskt lämna 4H för en stund.

Våren 2018 var jag ute på något som kallas “SIDA-finansierad utlandspraktik”, vilket är en praktiktjänst som finansieras av svenska staten där ungdomar med ett stort intresse för utlands- och hållbarhetsfrågor får chans att se och uppleva hur det är att jobba med bistånd “på plats” i länder som tar emot mycket bistånd.

Själv blev jag via svenska Erikshjälpen placerad i Burkina Faso i västafrika, i huvudstaden med det fantastiska namnet Ouagadougou. Erikshjälpen är en biståndsorganisation som jobbar med barns rättigheter världen över och jag valdes ut som en av deras tio utlandspraktikanter år 2018. Alla vi tio placerades i olika partners till Erikshjälpen ute i världen och jag hamnade alltså i Ouagadougou hos “Association Lydie”, en liten organisation på sex anställda som jobbar med gatubarn och barn i fängelse.

1

 

En vanlig arbetsdag kunde börja innan klockan sju på morgonen, då jag hoppade upp bak på en av mina kollegors motorcyklar och vi begav oss ut till en av de sidogator där ett gäng gatubarn valt att samlas. Med dessa barn höll vi så kallade “kåserier”, först ett filosofiskt samtal lett av fältassistenterna på ett förvalt tema, sedan en lek för att avsluta och bryta allvaret som kunde uppstå under samtalet. Dessa samtal kunde handla om allt ifrån barnens drömmar inför framtiden och vad som skulle krävas för att uppfylla dessa, till mer tematiska samtal om till exempel våld, eller religion, och allt vad dessa ord kunde innebära. Kåserierna blev för barnen ett nödvändigt avbrott från deras mycket tuffa vardag som kantas av våld och kriminalitet, men satte också fart på många barns tankar och funderingar om deras situation och framtid, vilket var just det som organisationen ville uppnå.

Dessa samtal kunde handla om allt ifrån barnens drömmar inför framtiden och vad som skulle krävas för att uppfylla dessa, till mer tematiska samtal om till exempel våld, eller religion, och allt vad dessa ord kunde innebära.

Många gatubarn har nämligen familjer, men på grund av problem i hemmet som till exempel alkoholism eller fattigdom flyr barnen ut på gatan för att inte fara ännu mer illa. Här blev de sedan kvar, inte för att de ville utan då det av olika anledningar kunde vara svårt att ta sig hem igen. Antingen kunde det vara långt, eller så såg man samma jobbiga situation framför sig igen. Genom att knyta kontakt med barnen och hjälpa dem att tänka och reflektera fick mina kollegor syn på varför barnen hamnat på gatan och kunde då både hjälpa dem hem, samt stötta deras familjer så att barnen skulle stanna kvar. Det var ett tungt arbete, inte minst eftersom man blev så varse barnens extremt utsatta situation, men ofta också eftersom barnen ibland inte dök upp då de tyckte vi var jobbiga som bara ville prata och “inget gjorde”, eller helt tvärtom när vi ibland inte alls räckte till för de barn som ville bort från gatan. Inget slog dock de gånger då vi åkte ut till barnen och upptäckte att det saknades flera ansikten, barn som tagit sig hem igen, antingen själva eller med hjälp från oss eller den burkinska socialtjänsten.

Mina upplevelser som praktikant i Burkina Faso har definitivt format mig för livet. Jag har fått testa på att bo i ett helt nytt land med allt vad det innebär, samt lärt mig otroligt mycket om hur man jobbar internationellt med barns rättigheter.

Mina upplevelser som praktikant i Burkina Faso har definitivt format mig för livet. Jag har fått testa på att bo i ett helt nytt land med allt vad det innebär, samt lärt mig otroligt mycket om hur man jobbar internationellt med barns rättigheter. Detta sista är något jag faktiskt kunnat ta med mig hem och använda på gruppverksamheten på min lokala 4H-gård, både lekarna vi lekte i Burkina Faso, hur man kan prata med barn om deras rättigheter, samt en mycket större förståelse för vad så många barn i Sverige idag kommer till gårdarna med för livserfarenheter. Kort sagt, min praktiktid har nog kanske gjort mig till en lite bättre människa, och helt klart en mycket bättre ledare på gårdens barngrupper. Så till alla 4H:are där ute som vill testa på något nytt säger jag: sök SIDA-finansierad utlandspraktik! Med engagemanget i 4H i ryggen har jag haft en stadig grund att stå på under min tid i Ouagadougou. 4H har gjort mig trygg i mig själv och som ledare, och nog har jag fått en fantastisk förmåga att snabbt lösa problem och att inte jaga upp mig alltför lätt, alla gånger grisarna på gården har smitit under ett pågående dagläger…

 

Vi hörs mer snart igen, då ska jag berätta om min spännande resa för att ta mig till Taiwan.

Allt gott!

/EllaLi